NU börjar jag smått tro att livet segrar! Käkar fortfarande antibiotika men minstingen och hans äldre broder har avslutat sina. Spenderat ett dygn på barnavdelningen med Emil förra veckan, han var lite för liten att drabbas av influensan, bronkit och öroninflammation tyckte vi... :(
Emil har funnit tjunsningen i att sova ute i vagnen och efter tre timmar ute på terassen fortsätter han dra timmerstockar inne på soffan. Skönt, tycker båda han och jag.
Syster ringde och ville prata med en tjugonåntingåring. Jag förväntas bli vuxen imorron. Har inga större förhoppningar om att någonsin bli det, alltså vuxen, men ibland måste man väl låssas åtminstone! :)
Jahajaha. Blir väl att dra upp pajtan, minstingen vaknar från sin skönhetssömn.
Over and out från blåa huset!
