Nya chefen!

Brahmatuppen Kalifen väntar på sin flickvän Kafka som kommer från Jeppis.

TGIF

Eftersom gårdagen såg ut såhär:

Oh my God!

Gjorde det inget att jag fick sovmorgon och vaknade till synen av denna:

So cute and he knows it! ;)

Mitt goda humör...

....fick platt fall efter ett telefonsamtal från HVC't. Bakterieodlingen visar fortfarande tre plussar för den armadagars skånes a-streptokock som tänkte kosta mej livet för fyra månader sedan. Inte undra på att min hals varit så röd och svullen. Nu är det inte bara jag som ska behandlas, utan HELA familjen inklusive lillsonen. Googla googla kolloidalt silver, ringa telefonsamtal, konsultera akupunktören, söka telefonnummer till homeopaten, NU ARMADAGAR ska bakterien bort!!

Snälla snälla Itella posten, lägg ett tjockt kuvert i min postlåda med mina beställda böcker. Det behöver jag nu. Chåkladtimmarna är inställda, nu är det vattenglaset istället. Och den goda boken får man hoppas.

Nåh, värre kunde det vara, jagmenar, vad hjälper det att jag sitter här och tycker synd om mej själv. Det kunde vara så mycket värre. Upp med hakan, torka tåren och fortsätta kämpa. No vaal he teråv! :)

Tisdag on my mind

Och vad händer hos oss? Tjaa....det vanliga! Utöver det vanliga så har vi haft dop, Emil Carl Uno började han officiellt heta. Fint väder, fina gäster och fina faddrar! Syster Mia med sambo Giuseppe och min väninna Anne-Maj och hennes man Sebastian antog fadderskapet.

Varmt har det varit! Vi har svettats ikapp med hönsen som legat under bärbuskarna och flåsat. Kaninerna har legat på sidan och flämtat och vi flyttade ner från ett 28 gradigt sovrum till gästrummet där det bara är 25 grader. Barnen har hängt vid simstranden med kusinerna och jag har försökt underhålla en knarrig och svettig beibi som vägrat sova dagtid.

Äldstingen har gått ut första klass med jättefint betyg och det firade vi med en jätteglass på Maggies. Jättegott och jätteont i magen efteråt. Glassen var tydligen inte sådär jättelaktosfri...

Vår lilla lillbebis blir snart 5 månader och det känns som att jag inte hinner med i alla svängar. Vad livet lärt oss nu sen han föddes är att ta vara på tiden. Carpe diem tror jag att det heter, fånga dagen. Jag fångar dagen varje dag, lever i nuet, njuter av stunden för det är NU man ska ta vara på den, livet alltså. Det tog bara liksom tio år och tre barn för att komma fram till det. Men nu har jag kommit dit. Jag lärde mej den hårda vägen att vara tacksam. Tack! *och så ska det vara ett hjärta här då*

Söta dagar vad man kan vara söt!